Mentalt samanbrott?

Har kommit till ungefär hälften av historieskrivandet och jag känner att det här kommer gå. Dock är min hjärna ett enda virrvarr av karaktärer och historier... Idag skriver jag vidare och målet är att nästan bli klar med den här historian så jag kan börja rita nästa vecka. :D Ska bli skönt när jag har alla sidor klara i text iaf och vet hur det hela kommer vara upplagt. Att sedan rita kan ju bli en sport för sig men det känns som att det kommer flyta på bra om jag bara får ihop historien ordentligt. Plus av allt kommer jag nog att kunna hålla 24 sidors ramen vilket känns grymt skönt.

Läste även ut Gängkrig 145 av lapidius igår i studiesyfte. mycket snyggt ritat men historian hade väl inte den bästa upplösningen direkt. men man måste kanske prioritera? Bilder eller berättelsen.
Själv så ska jag lägga mest krut på bilderna, inte för att historien är dålig. men den är lugnt sagt kliché. Men kliché är bra! Eller...

Som sagt historien utvecklar sig och helt plötsligt så bestämde sig en va mina karaktärer för att helt plötsligt komma på en genial idé vilket gör att min historia någotsånär håller någon sorts ram för hur en berättelse dramaturgiskt ska vara uppbyggd. Är snart klar med huvudpersonens första misslyckande så sen är det konflikt upptrappning och så en liten tvist på slutet som jag ännu inte listat ut...

But where getting there... Aja, nu ska vi smita iväg på lunch. ska skriva vidare i eftermiddag. Bara hälften kvar och jag vet hur det ska sluta nu. Och det är bra *tummen upp*

Citat.
"Det är för farligt..."
"Men fattar du inte, jag är bättre än dig på att slåss och jag kan absolut ingenting om datorer"
"Men ändå tänk om de avslöjar dig"
"Då får du leka hjälte och rädda mig"
"Jag tycker inte om den här idén"
"Jag vet, inte jag heller. Men vi har inget val"